I´m back!

Som någon skrämmande figur i en ännu mer skrämmande film vräkte ur sig för länge sedan…

Medan min hyresvärd är förlorad framför LOST, så tar jag chansen att åter kidnappa hennes blogg. Tänkte dra in den i min lilla lya under diskbänken, men upptäckte försent att dörren är för liten, så nu sitter den som en propp och vägrar röra sig. Kommer att bli pinsamt när hon öppnar skåpsdörren och ser sin dator under diskbänken.

Har jag tur så är det katten som får skulden, håller alla tummar jag har att monstret inte skvallrar.

Dagen har varit allt annat än lugn för denna Nisse. Det började redan tidigt när jag vaknade av att det kittlade i näsan och nysningen jag gav ifrån mig var en bättre väckarklocka än gökurets irriterande ”koko”.  Det visade sig att min hyresvärd var på städhumör och dammet flög som skållade myggor i hela köket… 

Varje låda i köket hälldes ut och skurades rena. Det dammades och dammsögs i förtvivlan att få rent och hon var inte nöjd förrän varje millimeter doftade citron (kan man bli hög på att sniffa citron?).

Jag kan erkänna att jag var lite orolig när dammsugarens rör kom läskigt nära min lya. Hade hon dammsugit ett par centimeter närmare min dörr så hade jag blivit tvungen att handla nya möbler, men nu var det bara min ena toffla som försvann in i dammsugarmagen.

Med rodnande kinder kan jag erkänna att jag tjuvlyssnade när Wood pratade i telefonen i dag. Tydligen ska det komma en gubbe i morgon för att kolla avloppet i köket. Wood har hört att det mullrar i vasken.

Jag kanske ska ge mig tillkänna innan gubben börjar skruva isär rören. Kanske ge mig till känna och erkänna att det inte är vasken det är fel på utan min mage. Jag måste helt enkelt sluta att äta bruna bönor med fläsk … attsingen också  :(

Apropå allergier, så hade jag turen att ”hitta” en pinfärsk ananas som jag inte utan problem klarade av att släpa in i lyan.  När jag väl hade den inne i vardagsrummet och kunde torka svettpärlorna ur pannan, så påminde den om förra årets julgran… Det var bara julgranskulorna som fattades (hihihi). Bara för att jag är som jag är tog jag en ringdans runt ananasen innan jag började skära ut bitar. Nu när jag tänker efter så kan nog det bästa med att ha en ananas i vardagsrummet vara att jag har mat för resten av veckan och när det bara är palmblasten kvar så kan jag knuta fast ett gummiband i kanten och har på så sätt en snygg och ovanlig sommarhatt, kanske den passar att använda på den planerade inflyttningsfesten som Wood ska ha i sommar. (Hahaha)

Dags att dra, innan  jag blir upptäckt!

Tjingeling!   

Likt alla berömda människor så har även jag skaffat en spökskrivare. Det är alltså inte jag som skriver, det är inte ens jag som bestämmer vad som ska skrivas i denna blogg som dock fortfarande är min blogg, men som för stunden har tagits över av en annan... hjärna. 

Spökskrivare kanske inte är det rätta ordet eftersom min inhyrda spökskrivare  i högsta grad fortfarande lever (hihihi)

Så vem är då jag som sitter och skriver på Woodstocks blogg om jag inte är Woodstock?

För att vara ärlig så känner jag inte för att avslöja min riktiga identitet ännu, eftersom ytterst få numera tror på väsen som mig.

Men förr i tiden var jag en vanlig syn, men när bondgårdarna lades ner så tvingades jag liksom många människor in till städerna. Sedan ett par månader tillbaka bor jag tillsammans med Woodstock…

Hon vet dock inte om att hon har en inneboende... som håller till under diskbänken och jag hoppas att hon fortsätter att vara ovetandes ett tag till.
Jag menar bara att jag gillar att kunna smyga runt och hjälpa till, utan att hon vet att det är jag som underlättar hennes dagar (plockar damm, samlar ihop smulor under bordet, motionerar katten....)

I veckor har jag väntat på att hon ska ha tid, lust och turen att hitta en dator så att bloggen kan uppdateras men då inget händer så tvingas jag att agera själv. Denna lilla hustomte har med andra ord tröttnat på att vänta, så nu har jag kidnappat Woodstocks blogg.

Se upp bloggvärlden, Nisse är här!!!

Just för stunden pratar min hyresvärd i telefonen med sin syrra och monstret sover sin skönhetssömn. Eftersom mamma varit på besök (inte min morsa utan Woodstocks mamma) så har Wood och Sis en hel del att prata om och planera inför de planerade dagarna som de planerar att tillbringa tillsammans.

Så under tiden hon är upptagen i luren, passar jag på att hoppa på tangenterna och skriva en liten uppdatering om de senaste veckorna.

Jag måste vara ganska tyst och smyga runt på bokstäverna så hon inte märker att jag är i närheten. Jag måste även ha ögon i nacken, för rätt vad det är så smyger det grönögt rovdjur upp bakom mig i önskan att få ett litet kvällsmål. Och jag ryser av skräck bara av tanken att jag en vacker dag kan hamna i hårbollens mage (brrrr)

Så vad händer i omgivningen? Lampan på toaletten gick sönder… Inte en så spännande händelse för er kanske att veta, men tänk er äventyret som jag upplevde när jag släpade hem en ny glödlampa från affären. En 40Wattare som är ett par centimeter längre än min egen längd och dessutom gjord av glas... inte min längd alltså utan lampan är gjord av glas (hihihih). Var tvungen att släpa glasklotet efter mig hela vägen hem och var livrädd att något skulle krossa den, men efter vad som kändes som en evighet så var jag äntligen inne i lyan och kunde skruva i lampan.

Medan min hyresvärd skuttar runt i lägenheten med kryckorna i högsta hugg eftersom foten fortfarande är i gips, så underhåller (retar) jag katten genom att göra fula grimaser och pipa som en råtta.

Jag blev inte så lite förvånad när jag såg hyresvärden hoppa in genom dörren med ena foten gipset… Ifrån min vinkel ser det ut som om hon har en enorm polkagris på foten (Hahaha).

Trots mina försök att fnittra tyst med handen för munnen, så spetsade kattan öronen och slickade sig om munnen när hon upptäckte mig sprattlandes på golvet av skratt, det blev till att fort gömma sig under första bästa matta.

Mitt liv har de senaste månaderna förändrats radikalt och jag är numera ständigt på min vakt. Vassa tänder, gröna ögon och snabba tassar är något som jag numera måste passa mig noga för, så jag smyger runt här på golvet och har alltid ett gömställe att söka skydd i om rovdjuret kommer för nära.

Min hyresvärd å andra sidan är den bästa värden i världen. Tyst, stilla och underbart roande att studera. För att inte bli utkastad från min lilla lya under bänken så försöker jag bara att säga snälla saker om tjejen, vilket inte är så svårt eftersom hon är en mycket snäll tjej, kvinna.... kryckvifterska (hihihi)  

Undrar hur hon kommer att reagera när hon ser att jag kidnappat hennes blogg? Hmmmm… Det svåra är inte att skriva själva bloggen utan att försöka få tag på lösenordet, men jag hade tur när jag upptäckte att hon pratar i sömnen.

När jag väl insåg det, så var det bara att slå sig ner på sängaveln med ett anteckningsblock i beredskap och vänta, tills hon skulle börja mumla.

Man får inte vara dum, då kan man bli politiker, som farsgubben alltid brukade säga. Den gamla uven var ganska kul innan han fastnade med skägget i råttfällan i försök att sno en torr ostbit, efter olyckan såg han även kul ut och det tog ett par månader innan skägget vuxit ut igen (hahaha)

Tiden går fort när man har kul, så innan jag blir upptäckt så ska jag avsluta mitt första blogginlägg. Men om inget händer och katten fortsätter att vara mätt, så lär jag återkomma med fler små kuliga historier.

Tjingeling